Ironi med Karin

(Här kommer en liten avstickare. Jag lyckas inte skriva just nu. Jag lyckas inte formulera meningar, jag lyckas inte binda ord med andra ord, och jag lyckas inte koncentera mig till ett ämne. Därför publicerar jag något annat; något som jag faktiskt tycker är väldigt roligt att se tillbaka på. Det här är en artikel jag skrev år 2011 till skolan, som handlar om skottet på operan. Den är helt oredigerad, och därför till stor del bristfällig, ja, jag vet. Men den är ändå 1. Historiskt korrekt (även om källhänvisningen är helt utebliven, och vem vet egentligen vad som är rätt och fel i sådana avlägsna historiska sammanhang? Nåväl.), 2. Något annorluna från det jag brukar lägga upp här (jag ser det som något positivt, men det är självfallet en tolkningsfråga) och 3. Jävligt rolig (dock kanske till stor del bestående av så kallade inside jokes. Sean Pierre var t ex en karaktär i en pjäs jag och några vänner skrev om just denna historiska händelse. Vi hittade på honom för att vi ville att Gustav III:s fru Sofia Magdalena skulle ha en fransk älskare, och då kungen hade ett stort intresse för fransk kultur försökte Sofia övertala honom om att Sean Pierre endast var hennes franska smeknamn till sin man. Det är roligare än vad det låter.) 

Hur som haver, läs den här i brist på annat. Eller låt bli, och vänta på att garnnystanet i min hjärna ska trassla ut sig tillräckligt för att kunna producera läslig text. 

Karin)

Sveriges kung död!

6 april 1792

Svea Rikes Konung, Gustav III, har avlidit efter skador han fick den 16 mars under maskeradbalen på Operan, i Stockholm, då ett skott från en pistol träffade honom i överkroppen.

Den 16 mars, för tre veckor sedan, blev Hans Majestät Konungen Gustav III skjuten strax ovanför vänstra höften. Det var under maskeradbalen på Operan i Stockholm som kungen blev omringad av 16 svartklädda män, varav en av dem beväpnad med två pistoler och en kniv.

-          Jag stod uppå scen och deltog i långdansen då jag hörde ett skott, och sedan Hans Majestät som utropade ”Jag är sårad!”, berättar Sean Pierre som vittnade från festen.

Sean Pierre berättar vidare att kungen höll sig upprätt, och att de 15 övriga svartklädda försökte förvirra övriga på festen genom att ropa ”Elden är lös!” och folket började få panik inne i salen.

-          Jag lade inte märke till någon form utav eldsvåda, men då alla mina respektive i dansen började bli så hysteriska, så tog jag efter dem, fortsätter Sean Pierre.

När alla de 16 männen försökte ta sig ut blev de stoppade av soldater med bajonetterna i högsta hugg. Alldeles snart befann sig även Stockholms länspolismästare Henric Liljesporre i salen, och tvingade alla närvarande människor att ta av sina masker och ange sina namn innan de fick lämna operan.

-          Någondera av maskerna fick lämna salen innan jag hade fått bevittna ett helt ansikte och höra ett fullständigt namn, sa länspolismästaren i en intervju. Sedan samlade jag ihop alla de skjutvapnen som låg på golvet och lät alla stans vapensmeder ta sig en titt på dem.

En av vapensmederna i fråga kände igen båda pistolerna som Jacob Johan Anckarströms, som mycket väl var en av de svartklädda maskerna på balen. Vi fick tyvärr inte tag på vapensmeden själva, men kan höra länspolismästaren berätta:

-          Tack vare det stora hjälp som smederna gav oss kunde vi redan följande morgon arrestera Anckarström.

Medan polisutredningen pågick så låg kungen själv till sängs på slottet. Ett tag såg det ljust ut för Hans Majestät, men en vecka efter brottet utbröt blodförgiftning och lunginflammation.

-          Konungen började bli allt kryare, men Hans nåds tillstånd försämrades sedan åter, och under dagningen den 29 mars avled Kungen, berättar Gustav IIIs läkare.

Konungens bror Hertig Karl kommer tills vidare ta över styret i Sverige och Anckarström har dömts till piskning i tre dagar i rad på Stockholms olika torg, och därefter av huggning av hand och huvud. Kroppen kommer därefter styckas och spikas upp för allmänheten att skåda.